Nyopererad och trött

Igår var jag hos veterinären och opererade min klo. (Jag har nämligen lyckats att slå av klon så att pulpan syns.) Veterinären sövde ner mig och tog bort det sista av min klo. Jag ville faktiskt inte! Jag gjorde mitt bästa för att inte somna av sprutan, men till sist gick det inte längre. Jag somnade nästan stående...

När jag vaknade var jag lite förvirrad, men husse var i alla fall hos mig. Han körde mig hem, tog på mig en tratt och stängde in mig och syrran på vårt rum. Syrran ja, hon tyckte det var jättekonstigt att jag varit på djursjukhuset utan henne. Det brukar ju vara hon som är där. Hon luktade på mig en lång, lång stund.

Husse körde och hämtade matte och när matte var hemma kunde jag inte hålla mig längre. Jag ylade och gnällde och ville verkligen att matte skulle förstå hur synd det var om mig. Det förstod hon nog. Hon parkerade sig med mig och syrran i soffan medan husse var och handlade. När husse kom hem gnällde jag lite igen. Bara för att liksom...

Nu känns det rätt ok. Husse jobbar hemma idag. Jag har inte så ont. Jag kan gå utan att halta. Fast ibland haltar jag ändå. Så att husse och matte inte glömmer att det faktiskt är synd om mig...