Vi har spårat!

Vi var på Järavallen och spårade i måndags. Egentligen var det syrrans spårkurs, men jag fick hänga med och gå ett spår. Spåret jag gick på min egen kurs blev lite tokigt. Och jag råkade visst gena lite över två vinklar. Det ska man inte göra... Fast jag förstår inte varför, den kortaste vägen måste väl vara den bästa? I alla fall, i måndags fick jag gå om spåret. Jag visste ju direkt vad det handlade om när vi gick iväg till spårstarten. Spåret gick längs med en hage där ett par hundar jagade får. Det verkade också kul, men jag fokuserade mig på mitt spår i stället. Även om jag blev lite störd av människorna i hagen som visslade i tid och otid... Spåret var ganska långt tyckte jag, men inte för långt. Jag trodde att det skulle vara längre, så jag hittade inte klöven först. Jag nosade runt, runt för att ta upp spåret igen innan jag fick klöven. Den var god och fin! Tyvärr fick jag inte äta upp klöven den här gången heller, men husse bytte till sig den mot ett stort fint märgben. Det var nästan lika bra faktiskt... Jag överraskade husse och matte med att själv bära mitt märgben hela vägen till bilen. Sen låg jag och mumsade på mitt märgben medan syrran spårade.

/Dolly



Jag spårade också! Den här gången fattade jag lite mer vad jag skulle göra så matte hade lagt ett jättelångt spår. Spåret gick genom väldigt många snår och buskar, det var lite svårt, men inget som hindrade mig direkt. Det enda som var lite jobbigt och fick mig ur fokus, var att matte prasslade i buskarna så jag blev helt förskräckt och skällde till. Sen var jag lite på helspänn och lyssnade efter ljud och kunde inte koncentrera mig ordentligt. Men jag anade ju att det fanns en belöning i slutet, så jag kämpade på, även om det tog tid. Förresten försökte matte förvirra mig med spåret, hon svängde! Jag blev ju av med spåret och det tog en stund innan jag kom rätt igen. Ska det verkligen svänga sådär? Jag tror det är fusk! I slutet låg en mumsig klöve den här gången också, men husse bytte det mot ett märgben. Det gör inget. Jag gillar märgben! Jag bar det stolt i munnen hela vägen till bilen.

När vi kom till bilen tog jag syrrans märgben också så att jag hade två och hon inget...

/Daisy