onsdag 23 april 2008

Jag har också spårat!



Nu har jag också fått prova på att spåra. Jag har också fått smaka klöve. Jag var ju så avundsjuk när Dolly kom hem och luktade så spännande förra veckan.



Vi åkte ut i skogen hela familjen i måndags. Där träffade vi andra människor och ridgebackar. Vi gick in i skogen tillsammans och en av de andra hundarna försvann in i skogen. Jag blev helt tokig! Jag ville ju också gå in i skogen! Det verkade ju jättespännande! Matte försökte att lugna ner mig så vi tränade en stund. Det var nog bra för jag kände mig lugnare och var inte lika avundsjuk längre.



Efter ett tag gick vi längre ner i skogen och syrran och husse hoppade över en bäck. Fram och tillbaks hoppade de. Helt meningslöst tyckte jag, men husse och matte tyckte tydligen att syrran behövde öva. Till slut, efter vad som kändes en evighet, var det dags för mig. Eftersom jag väntat så länge visste jag ju inte att det var min tur. Tyckte bara att matte var konstig som satt och petade i marken. Men när hon kallade kom jag som ett skott såklart! Det luktade blod där matte petat. Så himla spännande! Jag snusade runt lite och det fanns mer blod! Jag följde spåret i full fart. Matte hann knappt med! I slutet av blodet hittade jag en klöve. Jag blev lite förvånad först och visste inte riktigt vad som väntades av mig, men jag tog den i munnen och det var tydligen bra. Fast precis när jag börjat gilla den togs den ifrån mig! Matte proppade min mun full med kycklinghjärtan i stället och det var ju inte riktigt samma sak, men det funkade... För stunden i alla fall. Nästa gång får hon nog allt ha något godare att byta med!



Efteråt kände jag mig väldigt nöjd. Ända tills syrran flög iväg i mitt spår! Jag var lite rädd att hon skulle ta min klöve, men det gjorde hon inte. Puh! Jag märkte att husse hade stoppat ner den i fickan.



Det var jobbigt att spåra. Jag är fortfarande trött!

Full fart in i skogen, matte hinner inte med


Oj! Nu luktar det spännande, där ligger nog något...


/Daisy

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Daisy! Du var verkligen en naturbegåvning, tänk att du kunde "döda" den också och vilken fart du hade, om vi ska hinna med dig så måste vi träna upp oss lite till. vi ses igen/Birgitta

Anonym sa...

Tack! Jag visste inte att jag hade det i mig! Det visste inte matte heller...